I looked out the window and thought of you.
Ditt namn står i tidningarna,
Olyckan visas hela tiden på nyheterna,
Över hela internet står det "R.i.p Johan"
Alla gråter när man kommer hem,
Vi tänder ljus och ger dej blommor,
Alla mår dåligt,
Inget är som förr,
Sorgen är stor och hjärtata gör ont,
Ändå är det overkligt. Ändå vill jag inte tro att det är sant.
Johan Remmelg♥
5 november 1995 - 28 agusti 2011
klockan 14.41
~I guess we have to live without you, but how?~
Sv: Hej! Jag blev jätteledsen när jag läste din kommentar. Kändes som om någon tog tag i hjärtat och vred om. Och kan inte ens förstå hur du känner. För folk som inte varit med om att mista en vän har ingen respekt att säga ''jag förstår''. Jag har inte mist någon vän så jag förstår inte. Faktiskt. Det till ära så är jag inte så bra på det här med när folk omkommer.. En sak vill jag i alla fall att du gör. Gråt. Gråt precis så mycket du vill, nästan lite för mycket för alla behöver gråta. Att hålla inne smärta och sorg tär ner en som ett gift och så får det inte vara.. Det kommer ta lång tid innan allt blir bra igen angående hans familj, vänner, skola, själva samhället.. Kanske aldrig men bättre blir det alltid. Och tillägnat till dig. Gör precis ALLTING i livet som får dig att må bra. Liv kan ta slut när man minst anar det, så brukar jag tänka. Man har bara en chans och det vore dumt att slänga bort den. Så gör verkligen allting, allting som du mår bra av. Spelar ingen roll vad det är! Kram, tänker på dig, han och alla som drabbats. Du är en fin människa för du bryr dig väldigt mycket! Tusentals kramar.
beklagar så hemskt mycket och håller med föregående talare!
